ETT STORT ??????????(frågetecken)
På torsdag har jag ett jätte jobbigt samtal med min chef och facket.
Det är så här jag har varit sjukskriven i 6 år.
Har mitt drömjobb....var med och byggde upp mitt arbete från början.
Så under dessa 6 år har jag INTE accepterat att jag aldrig blir så bra att
jag kan gå tillbaka dit. Att acceptera detta har känns som att då ger jag upp.
Nu efter sista utredningen så blev domen att jag måste inse att jag
aldrig kan gå tillbaka till mitt drömjobb........hm......grrrrr......svårt beslut.
Saken som gör allt svårare är att under dessa 6 år har jag inte hört något från
mitt jobb....ingen somringt och frågat hur jag mår.....
I början av min sjukskrivning var det kontakt jag fick bla. följa med personalen
när de for och handlade till barnen, julfester,luciafest, firmafest och till och med julklapp.
Men efter ca 4 år inte ett ljud. Har inte ens fått reda på vad jag har för lön.
Inte ens vem som sitter i styrelsen och ordförande(som då är min chef)
Det har jag fått reda på bakvägen.
Alla dessa år har man mått uselt och att inte jobbet har brytt sig har ju inte gjort att
man mår bättre.
Nu har jag bett mitt jobb att säga upp mig(själv säger jag inte upp mig)
Visst kunde de göra det men när facket och försäkringskassan meddelade att jag då
ska ha 3 månaders lön .Så var det annat. Det är det mötet jag ska på så just nu är det mycket
som går runt i huvudet på mig(mer än vanligt)
Facket står på min sida och tycker att minst 6 månaderslön ska de betala för att de har skött
sig as dårligt mot mig...... man gör inte så sa facket.
Så nu kommer jag lägga min energi att försöka stå på benen till torsdag så jag gör ett
uppehåll och återkommer med resultatet.
Måste få fråga er vad tycker ni om detta?????
Ska jag stå på mig?????
kram på er så länge.
Hej!
Jag tycker absolut du ska stå på dig!! Jag tror annars att du kommer att ångra dig. Man är oftast alldeles för snäll och mesig och det måste jag tyvär säga av egna erfarenheter...men man lär sig! Lycka till och ge aldrig upp!
Många kramar!
JA! Du ska stå på dig och inte vika dig en tum. En stor fördel är att du har facket på din sida, så stå på dig.
Säg inte upp dig själv utan låt dom göra det och betala för det, det är inte mer än rätt.
Jag blir så arg, alla arbetsgivare är visst lika lumpna, jag har varit i samma situation som dig en gång i tiden och jag vet av erfarenhet att man inte ska ge sig.
Jag tänker på dig och håller tummarna för att det ska gå bra.
Jättekram Karina
P.s. Jag har en award till dig
Men vännen det är väl klart att du ska stå på dej.
Man kan ju inte behandla sin personal hursomhelst. Jag kan nästan gissa vad du jobbar med och har jag rätt så , har en vän till mig varit med om en liknande grej , men under en kortare period. Hon gick in i väggen och orkade tyvärr inte ta tag i det. Jag hoppas verkligen att du orkar och håller mina tummar stenhårt för dej!!!
Kramar i massor!!!
STÅ PÅ DIG ! ! Tänk på att din mor står bakom Dig och håller tummarna. Ge aldrig upp.
Kramizar Gerd
